Nina

...dom bor inte hos mig längre...så konstigt....
Har sedan den 15 Sep bott i lyan i Vasastan, trivs som fisken i vattnet, helt underbart,
är överlycklig att jag kunde hitta ett hem till dom små liven, Casper å Saga heter dom btw. Förhoppningsvis har dom det bra, å att dom kan stanna där för evigt, Tack H för att du ställer upp som du gör. Ord finns inte för hur mkt det betyder....vet att dom har det bra, att du tar hand om dom.

Men det är så tomt....inge hår, inge jamande tidigt på morgonen,
ingen man måste ge mat till eller rensa kattlådan åt....men ursh va tomt det är...
kommer fortfarande på mig själv att jag sätter fram foten vid ytterdörr öppningen när jag kommer hem för
att casper inte ska hinna springa ut, den busen :)
vill kunna ha dom hos mig....men min pojke är allergisk, varit det ett bra tag nu,
inget vi visste om när vi skaffade dom för över 3 år sen...
vad ska man göra? jobbigt för oss båda.....har sedan den dagen haft ett hål i hjärtat, som att
bli av med sin ena hand...man kan fortsätta livet...leva vidare...så klart....
men ursh....saknar att ha hår på mina svarta byxor, saknar att be saga sluta jama,
saknar att gå ut å hämta casper när han hoppat ut från balkongen å inte kan hoppa upp igen...
saknar dom så himla mkt....

älskar dom små liven. förevigt. det kan inget ändra på.

dom har det bra, underbart tom tror jag.

önskar bara att det var jag som fick somna med dom i min säng...
som så många gånger tidigare....

*tår*

always in my heart and soul, and in my mind.

mjau mjau på er två.