inge bio
blev inge bio, vi hyrde en film istället "The last kiss", nått gaby velat se ett tag, å utan nått annat alternativ som lockade extra mkt så tog vi den. handlade om val i livet.... och otrohet.......
tankarna om vad jag har gått igenom i mitt liv poppade såklart upp......det gör fortfarande ont.....såret är inte läkt.....men jag har kommit långt. när jag såg fimen kände jag ännu mer att jag har vuxit så enormt mkt senaste åren, personen jag va finns inte kvar, iaf inte den delen som gjorde så många sjuka snesteg, snesteg? låter som jag trampa snett....det må ha börjat med ett fel steg, men sen föll jag handlöst utan att bry mig, bröt alla ben jag byggt upp under årens gång, hamnade i koma, å fastna.....begravdes där....å hoppet är det sista som dör...så in i det sista hoppades jag på att det skulle kunna målas över med nått vackert, med det som va menat från början.....men att bygga nått på en grav är ingen bra start.....att bygga på ruiner från nått som varit och som fortfarande är, men inget virke är så starkt......för virket va förstört, dom hörde inte ihop längre....pusselbitarna passade inte....vi byggde å byggde, fast med trasiga bitar....så när vi kommit en bit så föll det igen....å igen å igen.....tills vi tillslut va tvugna att inse att vi var tvugna att ge upp..... ge upp varann, drömmarna, framtiden......och gå vidare, å ha kvar minnerna av det som engång varit, så underbart, så fint, didnt we almost have it all? jag har lärt mig av mina misstag, ett krossat hjärta blir aldrig desamma, det blir helt igen, men aldrig sig likt. det blir starkare, klokare och tillslut redo att älska igen....men oavsett vad.....så kommer minnerna aldrig blekna, och vissa känslor aldrig svalna.....för vissa människor berör våra liv så pass mkt att dom förevigt lämnat fotspår i våra hjärtan. och jag vet att en del av mig alltid kommer tänka....tänk om? antingen kommer ja få ett svar på det tillslut...eller så kommer jag dö med frågan.....
*andas ut*
shit va djupt det blev...men det va skönt att skriva av sig....länge sen jag tänkte på det så pass djupt som jag gjorde nu..... just för stunden känns hjärtat lite extra tungt. men jag har blivit stark, så jag klarar av att bära det :) oroa er inte för mig! sorry för denna tunga läsning....öppnade mig lite extra nu....men det känns skönt.
Ni vet alla vem han är, och du vet vem du är. Är glad att du finns i mitt liv, att vi bryr oss om varandra! skönt å kunna ha kontakt med en som faktiskt har varit ens bästa vän. För sanningen är att ingen känner mig som du, å ingen känner dig som jag. Å sånt kan man bara inte kasta i sjön :)
näää nu över till mitt underbara liv :) ska lägga upp lite bilder från gårdagens förfest hos mig med mika å malle. Mina vänner är oslagbara!!! helt enkelt bäst. varenda en är unik i sig, å ger mig nått speciellt som bara han/hon kan ge :)
ÄLSKAR ER!!! :)
tankarna om vad jag har gått igenom i mitt liv poppade såklart upp......det gör fortfarande ont.....såret är inte läkt.....men jag har kommit långt. när jag såg fimen kände jag ännu mer att jag har vuxit så enormt mkt senaste åren, personen jag va finns inte kvar, iaf inte den delen som gjorde så många sjuka snesteg, snesteg? låter som jag trampa snett....det må ha börjat med ett fel steg, men sen föll jag handlöst utan att bry mig, bröt alla ben jag byggt upp under årens gång, hamnade i koma, å fastna.....begravdes där....å hoppet är det sista som dör...så in i det sista hoppades jag på att det skulle kunna målas över med nått vackert, med det som va menat från början.....men att bygga nått på en grav är ingen bra start.....att bygga på ruiner från nått som varit och som fortfarande är, men inget virke är så starkt......för virket va förstört, dom hörde inte ihop längre....pusselbitarna passade inte....vi byggde å byggde, fast med trasiga bitar....så när vi kommit en bit så föll det igen....å igen å igen.....tills vi tillslut va tvugna att inse att vi var tvugna att ge upp..... ge upp varann, drömmarna, framtiden......och gå vidare, å ha kvar minnerna av det som engång varit, så underbart, så fint, didnt we almost have it all? jag har lärt mig av mina misstag, ett krossat hjärta blir aldrig desamma, det blir helt igen, men aldrig sig likt. det blir starkare, klokare och tillslut redo att älska igen....men oavsett vad.....så kommer minnerna aldrig blekna, och vissa känslor aldrig svalna.....för vissa människor berör våra liv så pass mkt att dom förevigt lämnat fotspår i våra hjärtan. och jag vet att en del av mig alltid kommer tänka....tänk om? antingen kommer ja få ett svar på det tillslut...eller så kommer jag dö med frågan.....
*andas ut*
shit va djupt det blev...men det va skönt att skriva av sig....länge sen jag tänkte på det så pass djupt som jag gjorde nu..... just för stunden känns hjärtat lite extra tungt. men jag har blivit stark, så jag klarar av att bära det :) oroa er inte för mig! sorry för denna tunga läsning....öppnade mig lite extra nu....men det känns skönt.
Ni vet alla vem han är, och du vet vem du är. Är glad att du finns i mitt liv, att vi bryr oss om varandra! skönt å kunna ha kontakt med en som faktiskt har varit ens bästa vän. För sanningen är att ingen känner mig som du, å ingen känner dig som jag. Å sånt kan man bara inte kasta i sjön :)
näää nu över till mitt underbara liv :) ska lägga upp lite bilder från gårdagens förfest hos mig med mika å malle. Mina vänner är oslagbara!!! helt enkelt bäst. varenda en är unik i sig, å ger mig nått speciellt som bara han/hon kan ge :)
ÄLSKAR ER!!! :)
Kommentarer
Trackback