Nina

idag vaknade jag sent igen, 11.30, niiiiiina, man blir ju seg hela dagen, men det va otroligt skönt vill jag tillägga, likdant som igår när jag vaknade 12.30. men hur mkt får man gjort? nada zip zero. har iaf kommit ut i friska luften båda dagarna å fått mig en prommis. igår fram å tebax till Bina där jag åt lunch, idag en powerwalk vid brunnsviken, behövde ta tiden å tänka kände jag, rensa lite tankar. men trots det står jag kvar på ruta ett. ena halvan säger YES GO FOR IT, andra halvan säger NO WAY JOSE! å där i mellan står jag, som ett frågetecken. ett frågetecken som jag helt ärligt inte trodde skulle kunna blomma upp, ett frågetecken som för månader sedan blev ett självklart NEJ. tills den där kvällen....som satte spår i mig, som väckte tankar, väckte saknad, väckte nått som jag innan gömt eller vad? jag vet att jag är stark som människa, och senaste 2 åren har bara gjort mig starkare, men även envisare å även stoltare, för var dag som går. å nu undrar jag, kommer jag någonsin våga släppa lite på tyglarna, våga svälja min stolthet, våga köra utan att styra, våga bara känna. just nu känner jag att svaret är nej, å det skrämmer mig..... fått mig att inse att 2009 är ett år jag måste mjukna, våga vara sårbar, våga leva. men vägen dit är inte lätt, å alternativet jag har fått i livet för tillfället vet jag inte riktigt om det är där jag ska börja, om jag klarar av det?