Nina

har varit en otroligt lugn fredag här i Nina-land. började dagen med att sova ut lääääänge, sköt upp mitt träningspass från elva till halv ett, men jag tränade iaf :) sen hem å luncha å fixa lite grejjer, å sen har jag pluggat till å från sen klockan fyra till sju. Jo jag har tagit både facebook å telefon pauser, men det behöver man!! har jag blivit klokare? säkrare inför tentan? NEJ å NEJ, åhhhh....men hoppet är det sista som dör!!!!

Är faktiskt lite besviken om jag ska vara ärlig, trots att jag har förståelse för händelsen och valet. men jag tycker det är tråkigt att när man får frågan att försöka fixa en gemensam förfest, och så fixar vi det, vi är ju trots allt 3 olika gäng, men ju hittar ett ställe där alla kan vara, jag håller med att läget inte är det bästa, men det är väl sällskapet som gör det? för det var ju det vi ville uppnå, att kunna vara fler som förfestar och umgås och har det roligt? men kände på mig att svaret skulle bli ett nej, så tillslut, efter många om och men så valde vi att ha förfesten hemma hos mig så dom jag känner mest å vill träffa kan komma, för vi ses inte ofta längre. men nu känner jag, vilket jag vet hördes å märktes i telefonen att.....gjorde jag rätt val? hade personen i fråga gjort samma val för min skull? för att vi ska kunna umgås? och kunna gå ut ihop.....som vi aldrig gör längre. jag vet faktiskt inte det längre. å det e tråkigt....kanske lite elakt, men mest ärligt. just nu känner jag att kanske borde vi gå på den andra förfesten istället. för nu passar det, när det är ett bättre alternativ, ett mer passande. för det skulle vara lika långt för mig att åka till den andra förfesten....

well well. bara tankar. men tråkiga sådanna. får se hur kvällen slutar imorgon. tråkigt bara när det råder en besvikelse över situationen. aja. sånt e livet!

måste bädda i soffan nu, bror min ska sussa här, han e ute å gör stan osäker. kom hit å hade 2 vänner ståendes på innergården, fast han redan hade frågat innan om dom fick komma in i nån timma å förfesta här....å jag sa nej, jag sitter i mjukis kläder å har pluggat å kollar nu på film. så nej. sen kommer han hit å har dom ståendes utanför å kommer in å bönar å ber att snälla snälla snälla kan vi inte få vara här, Fredrik bor i täby det e så långt att åka till stan sen.....jag är hemskt ledsen, ett nej är ett nej, ni borde ha tänkt på förfest plats innan, ni har någonstans att åka, om ni inte vill åka dit så får ni förfesta i bilen, ni kan ta plastmuggar i skåpet! låter hårt även det, men när det gäller min bror som får allt serverat på silverfat hos mamma å pappa å tar dom för givet å tror livet är en fest där han bestämmer, så var det precis vad han behövde höra. å jag blir besviken där med, för jag sa nej, men han tog FÖR GIVET att jag skulle ge med mig å säga ja om han kom hit å bad snällt....kan riktigt höra hur han sagt det till sina vänner "hon sa nej, men det fixar jag, bara be lite snällt så ger hon sig" för det har jag gjort många gånger förut, å jag har varit snäll å låtit honom ha flera förfester här tidigare när jag själv inte ska ut å ska upp å jobba dagen efter.....så nu är min fråga.....vart är världen på väg? hur prioriterar människor? vad värdesätter människor? vill alla ha det bekvämaste alternativet? och gärna gratis? färdig skalat? färdig tuggat? å på ett silverfat, annars....njaaaa, då får det vara......ibland verkar det tyvärr så. :(

aja. nu drog jag ut på inlägget lite till. men jag skriver ur mina tankar, jag skriver ärligt å rakt ur mina känslor. 

nu ska jag sova på saken och se hur jag tar tag i morgon dagen!

sov gott jord, och kom ihåg, ta aldrig för givet, välj inte alltid det bekvämaste, vårda det du har i livet!!!

kramar

HoPe, LoVe & DrEaM