Nina

Nu är midsommar över...och innan jag berättar hur underbart vi hade det (efter all mat stress) så måste jag säga.....herre jesus är det redan den 21a juni???? from idag ska jag njuta av varje dag till fullo. snart är man 90 år å hackar löständer!!

back to midsummer. Vi hamna alla tillslut i Strängnäs hos D's päron. åt gott, sjöng, spela guitar hero, kubb å umgicks. Mkt najs måste jag säga å det var helt klart en 10 i topp midsommar!! Puss på er alla mina söta vänner och bekanta!!!

Nu har jag semester 1v. egentligen vet jag inte varför längre.....tog den ifall jag skulle åka till kroatisen...å det ska jag ju inte nu....så egentligen kanske man borde jobba...men samtidigt är det ju skönt att slappa, speciellt om det ska bli så varmt å skönt som de nu säger att det ska bli :) så jag ska njuta av denna vecka å se det som en bonus! Dock måste jag städa å tvätta. men om man för det på eftermiddagarna så hinner man få lite färg på nosen också!! what a plan. what a plan.

Har fortfarande en konstig känsla i min kropp som inte riktigt kommer ut som den ska eller hittar fäste eller vad jag nu ska kalla det. för jag får inte grepp om känslan. men den är inte positiv iaf.... den ligger där å gror å jag vet inte om den kommer explodera eller försvinna smärtfritt. å ännu en gång, missta er inte nu att jag mår dåligt, för det gör jag inte. Jag är nöjd, jag vaknar glad och somnar glad, utan nån speciell anledning, förutom att man lever å får leva. men nått fattas i mitt liv, nån förändring måste ske.... men jag vet inte vad.....lite lustigt att ju nu när jag skriver detta inlägg så spelas "coffee & cigarettes- michelle featherstone"..... hon sjunger:

I gave up coffee and cigarettes
I hate to say it hasn’t helped me yet
I thought my problems would just dissipate
And all my pain would be in yesterday

I poured my booze all down the kitchen drain
And watched my bad habits get flushed away
I thought that that would keep my head on straight
And all my pain would be in yesterday

But it’s true
I’m still blue
But I finally know what to do
I must quit, I must quit, you

I thought that if I didn’t go and play
The sadness would get bored and go away
I thought that if I didn’t go astray
That all my pain would be in yesterday

But it’s true
I’m still blue
But I finally know what to do
I must quit, I must quit, you

I sold my guitar and my piano
I thought that it was these that kept me low
I thought if only I could try and change
That all my pain would be in yesterday

But it’s true
I’m still blue
But I finally know what to do
I must quit, I must quit, you

-----------------------

Den personen som jag ska "quitta" tror jag dock inte kommer göra så att det blir stora radikala skillnader i mitt liv.....knappt en minimal. Han har ingen speciell plats i mitt hjärta och har aldrig haft, men absolut gav han mig några lyckliga stunder, mysiga stunder. Men även mkt besvikelse, vissa som han inte kunde ro för, vissa som var utanför hans makt....men min lycka mitt liv ligger i min makt....och just nu ger du mig ingenting som gör det värt besvikelsen när den väl sker. Tyvärr. Vet att du inte läser min blogg, men känns skönt att skriva det här, för till dig vet jag inte vad jag ska säga....vart jag ska börja....så jag väljer att låta det rinna ut i sanden....som den "kille" jag gått och blivit....sten hjärtad, med ett skal av stål. Och om jag ska vara ärlig så hoppas jag du förstår vad min tystnad betyder. för om du ringer, så kommer jag säkert svara, och jag vet inte om mina tankar kan komma ut i ord. Jag har alltid kunna säga det jag tycker och tänker till dig tidigare. Men nu känns det som att allt blir så verkligt om det kommer ut på ren svenska. Fast det är verkligt, det är så jag känner, detta är mitt slutgiltiga beslut. Om du var du, fast ändå inte du så skulle det vara annorlunda. Mirakel sker, men detta mirakel kommer inte ske, och det är nog för det bättre. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har tänkt på dig, och tänker på dig nu. Det är din födelsedag imorgon..... samtidigt som jag vill väcka dig på sängen med frukost och en speciell present som jag tänkt ut så vill jag aldrig mer behöva se dig, för att glömma dig. Tyvärr kan du inte vara min vän, det skulle aldrig funka. Jag är glad att jag tar detta beslut, för gör jag det inte nu, så skulle jag säkert kära ner mig, eller bli van med något som jag inte kommer kunna få.

Jag är livrädd för att öppna mig för någon, och den dagen det händer så ska det vara värt det. Om jag öppnar mig och får en kniv i mitt hjärta så vet jag inte hur många slag det slår efter det.... eller om det då någonsin kommer öppnas igen. Nu känns det långt bort att det öppnar sig...men jag hoppas att det gör det. En vacker dag, eller regnig...Hoppet är det sista som dör å jag lever på det. Jag är en hopplös romantiker som tyvärr har vässat armbågarna och satt på mig en pansardräkt. Jag kör 210 på små landsvägar...... utan att blinka...jag bara tutar på....det är bäst så....just nu orkar jag inte känna efter mer än så. mer än vad jag behöver. Jag är glad, jag är lycklig och känner en viss ro med tillvaron nu. Detta är en del av mitt liv och jag tror inte jag skulle kunna leva ett bra liv utan att ha varit här, där jag är nu. Kanske något vilse, kanske en ren motsats till mitt tidigare jag. Men detta är en del av mig. Take it or leave it :)

Jag må ha fått lite för mkt skinn på näsan kanske.....men jag vet att jag har underbara vänner som tar ner mig på jorden igen om det skulle gå över styr. Men vad gör man när man inte vert vart man ska åka eller hur man tar sig dit??? jo man frågar om vägen, man letar, man kör fel, men tillslut kommer man alltid fram. På ett eller annat sätt. Jag vet inte hur långt jag kommit, min GPS är trasig, men jag vet att jag har ett mål. Jag har bara förlagt adressen :)

Puss på er alla.

Ta hand om varann och var nöjd och glad med det du har/är, och ta vara på det, gräset är inte grönare på andra sidan, så man ska inte tänka på det man inte har/är, utan göra det bästa av det som finns.

.Kärlek.