Nina

Ser att jag har några trogna "läsare" trots att jag inte uppdaterat på snart 2 månader. SOLLY BOLLY

som ni säkert alla vet, så har det hänt rätt mkt i mitt liv sen senast....både upp och ner, och upp igen, å lite ner...

ja det är fortfarande i obalans. 

Jag har fått ny lycka in i mitt liv, en underbar person som lyckats riva min murar som jag byggt upp. Fått mitt hjärta att göra frivolter och mina läppar att le konstant. Tyvärr så blev allt fel, oj så fel.... från ruta ett tog jag ett snedsteg, och sedan gick det utför. Ett "snedsteg" jag inte trodde skulle lämna några spår(ehm, naiva fan?!), men det har lämnat djupa sådanna hos vissa som jag bryr mig enormt mkt om. Och det var ju aldrig nått jag ville....att det blir så fel ibland. Att man kan vara så blind....

Jag ångrar den sorg och besvikelse det har skapat, men samtidigt kan jag inte ångra det som det givit. dvs lycka i mitt kärleksliv. Så nu gäller det bara att plåstra om såren och bygga upp det som fallit. Jag hoppas innerligt att det går. Av hela mitt hjärta. Det hoppas jag NI vet. Ni vet vilka ni är....Såren finns i er och i mig. Egentligen borde jag vara lyckligast i världen när man vaknar upp nykär, men vaknar ändå upp en söndag morgon och gråter i min pojkväns famn :( Det som nu har blivit, ett liv utan närheten till två av mina närmsta vänner, en nyfunnen och en som varit som en syster för mig, det tär på mig. Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill tacka alla som kunde komma på min födelsedagsfest, ni förgyllde den. Men tyvärr var den sig inte lik... inte någonstans....Får en stor klump i halsen när jag skriver detta, och ögonen fylls av tårar. För allt är ju mitt fel. Ni kan inte rå för hur ni reagerar, ni är besvikna och ledsna. Jag vet varken in eller ut, hur jag ska kunna göra allt "normalt" igen. Ni har båda tagit avstånd från mig, fast på olika sätt. det gör ont. Ni är de första jag tänker på på morgonen och det sista innan jag somnar. fy faaaaaaan. :(mitt hjärta går i tu av vetskapen att ni tycker så dåligt/ont om mig, och inte kan se mig för den jag EGENTLIGEN är. Detta är något jag djupt ångrar, och jag rannsakar mig själv varje dag hur det kunde hända... Varför jag gör nått som jag verkligen inte står för och som jag inte ens kan säga till mina närmsta vänner, för jag vet hur fel det är......visste inte vart jag skulle börja. Men sen kom allt fram, självfallet en lättnad för mig, för tyvärr visste bara en person hur jobbigt jag tyckte att det var att inte hitta sättet att säga det på, eller tillfället. det hade gått för långt..... eller det var så jag tänkte då.

Jag hoppas ni inte försvinner ur mitt liv, för då skulle jag aldrig förlåta mig själv. :( Saknaden är enorm. <3

Under denna jobbiga tid finns det änglar vid min sida som stöttat mig trots att även dem blivit drabbade av min hemlighet. Ni vet vilka ni är, och jag älskar er minst lika mkt som dem som jag saknar och har förlorat på sätt och vis. Ni betyder enormt mycket för mig, att ni ser mina bra sidor trots mina mörka. Ni finns där för mig och ger mig lycka och delar min nyfunna lycka. Jag förtjänar det förmodligen inte, men TACK av hela mitt hjärta. Ni är alla guldvärda i mina ögon, oavsett om ni stöttar mig eller inte pratar med mig som förut. Alla ni är fantastiska.

Ett speciellt tack till Marlene, vet inte vad jag skulle göra utan dig just nu!!!! Den vänskap du visat senaste tiden är något som värmer mer än du någonsin kommer förstå kanske. Tack för att du finns i mitt liv, och jag är dig evigt tacksam för din vänskap och kärlek. Du är en fantastisk människa på alla sätt och vis!!!

Och DU vet vem du är som tagit mitt hjärta med storm. Som fyller mina dagar med lycka och mina nätter med trygghet. Nått som började som en otroligt stark fysisk attraktion, som sedan skulle avslutas......fick hjärtat att börja "blöda" av känslor. Våra kroppar visste om det innan vi själva ens insett det. Och när vi skulle avsluta det som "bara var", var det helt omöjligt. Att gråta över att släppa någonting som "man aldrig haft", trodde jag inte var möjligt. Att känna känslor som man aldrig har känt, för någon som man knappt kände. Våra själar hade funnit varandra, och vi insåg att vi inte kunde släppa varandra, oavsett vad det var vi nu hittat. det tog inte lång tid att inse, hur jag än strävade emot, skulle ta det långsamt....Mitt hjärta hade funnit sin plats, och ditt hjärta ville också vara med :) Du är det bästa som har hänt mig, har aldrig känns sån stark kärlek och sådan lycka. Och varje känsla som du beskriver för mig, känner jag likadant, varje känsla som jag beskriver för dig, känner du likadant. Kan drunkna i dina ögon i en evighet, kan ligga i dina armar för evigt. Vem kunde någonsin ana vad som vad skrivet i historien för oss? Kan inte se det som något annat än ödet. Jag vill dela min framtid med dig, både sorg och glädje. Jag vill så mycket med dig. Och som vi sa i söndags, de tre små orden: Jag älskar dig!!! Inte ens de känns tillräckliga, jag håller med. När du ser på mig känner jag mig vacker, jag känner mig underbar. När du rör vid mig känner jag mig hel, jag känner mig behövd. När du håller om mig känner jag mig trygg och älskad. Du är min lycka och jag är din.

Men tyvärr kan aldrig kärleken från en pojkvän, ersätta kärleken från en vän..... som kanske försvunnit ur mitt liv.....jag känner mig inte hel utan er. :(

KÄRLEK till er alla.

// nina